När orättvisan inte längre plågar mig, kan jag ur orättvisan lära mig objektiv rättvisa

När jag inte längre irriteras av dumhet, förstår jag hur dumheten kunde växa och därmed vinner jag det lugn, som är nödvändigt för att uppnå vishet.

När jag inte längre lider för att jag inte känner mig tillräckligt älskad av mina medmänniskor, då kan jag – istället för att älska som reaktion på andra - älska ur egen hjärtekraft.